Garanterad Livsinkomst och Musikindustrin

Musikindustrin är en av de branscher som har lidit mest p.g.a. hur vårt nuvarande konsumtionsbaserade, och kapitalistiska system har utformats. Vi har fått en synnerligen märklig utveckling då mer än 90 % av all populärmusik blir populär eftersom den marknadsförs med någon slags underliggande sexuell underton.

Det är som om musik har blivit en typ av pornografi, och eftersom pornografi tydligen är skyddat av yttrandefriheten, har vi även låtit vår musik infekteras av denna s.k. underhållning. På grund av detta förstör vi sann musikalisk kreativitet, och våra musikproduktioner blir själlösa, massproducerade, och genom marknadsföring mekaniskt populariserade produkter. Denna musik drivs inte av någonting annat än strävan efter profit, och är därför uppenbarligen roande för konsumenten, eftersom musiken görs på så sätt att konsumenten ska uppleva sig själv positiv, och hoppfull inför möjligheten att tillfredsställa sina begär. Detta är absolut inte musik.

Vi förväntar oss att med den Garanterade Livsinkomsten, så kommer musikern att ha en tillräcklig inkomst för att verkligen kunna utveckla sin musik, och även locka till sig en publik som uppskattar musiken. Detsamma kommer hända med andra typer av konstnärliga uttryck, såsom måleri, filmer, teater, litteratur, m.m. Om du inte längre behöver göra musiken för att överleva, och du har ett tillräckligt stöd för att kunna utforska dina färdigheter, då kommer tacksamhet, och uppskattning för musiken att växa hos musikentusiaster. Därför kommer vi att utveckla en kultur, där musiken som görs faktiskt uppskattas, vilket kommer att innebära en musikalisk revolution. Allt detta möjliggörs genom den enkla principen: alla tas om hand, och får sina grundläggande behov för att kunna leva ett anständigt liv tillfredsställda, och därför kan våra musikaliska förmågor släppa sina talanger fria för att finna en högre form av självuttryck. Denna högre form av självuttryck är vad alla hävdat att de ”letat efter”, men det har aldrig beaktats att det för att förverkliga ett sådant uttryck krävs en praktisk ekonomisk modell som kan främja var människas kreativa potential. Det kommer att ta tid, men vi förutser att vi oundvikligen kommer att sätta ett högre värde på konst, och kultur, och bli mycket mer kritiska mot dess innehåll. Vi kommer att förvänta oss ett högre värde från våra medmänniskor, eftersom vi inte längre har förutfattade meningar genom vårt behov att uppleva ”hopp inför framtiden”, genom någon slags positiv insinuation, som har ett underliggande ton av försmädlighet genom utnyttjandet av sexualitet.

I ett samhälle där du inte upplever dig själv stöttad överhuvudtaget, och du inte har någonting att förlora, eftersom du redan har förlorat allt = där har valet att vara oansvarsfull framhävts. I ett mer balanserat samhälle, där alla är omhändertagna genom en Garanterad Livsinkomst, kommer självansvar, och självrespekt att utvecklas; eftersom den Garanterade Livsinkomsten i sig själv skulle utgöra ett uttalande av landet till sina medborgare att ”Jag respekterar dig som liv” – och den säkerhet som detta inneburit, att man är skyddad och omhändertagen – kommer att förändra den mänskliga naturen.

Detta är en översättning. Equal Life Foundation utvecklar livsinkomstkonceptet, och originalartikel kan du hitta här.