Media och Högförräderi under Garanterad Livsinkomst

Det verkar finnas ett missförstånd när det gäller ordet högförräderi. Högförräderi är att skada eller att underminera en regering. En regering är medborgare som representerar sig själva, oavsett vilket system som används – och regeringen företräder medborgarna. Därför måste varje åtgärd som undergräver välfärden för medborgarna i ett land – till exempel orsakar fattigdom eller minskande resurser, vilket skadar medborgarna i ett land – bli behandlat som högförräderi.

Högförräderi innefattar definitivt inte att ställa till svars och exponera övergrepp begångna av regeringsföreträdare, och det uppställs krav på transparens. Därför måste man titta på ordet "högförräderi" mer noggrant.

Media är ett medium med vilket medborgarna kommunicerar och utbildar sig för att kunna stödja varandra effektivt och för att därigenom skapa ett land som är ekonomiskt samt finansiellt effektivt. Förmedlingen av media bör därför ägas av folket i landet och aldrig ensamt av vissa individer. Ingen politik som skadar landet bör någonsin tillåtas, eftersom sådan politik faktiskt innebär att landets välbefinnande skadas. Per definition skulle detta anses vara - om vi skulle ha jurister med lite sunt förnuft – de uppfyllda förutsättningarna för högförräderi.

Det är därför polisen kommer fortsätta att existera. Det är därför ekobrottspolisen kommer fortsätta att existera; för att undersöka de som skadar ekonomin och undergräver folkets mänskliga rättigheter. Detta är polisens egentliga syfte, inte att skydda rättigheterna för de rika, utan att skydda rättigheterna för medborgarna, och säkerställa att det inte finns någonting som kommer orsaka arbetslöshet eller som kommer att få människor att leva på gatorna - detta är brottsligt!

Vi har ett mycket märkligt ekonomiskt, politiskt rätts- och utbildningssystem. För närvarande kan inte ens våra lärare räkna ut grundläggande sunt förnuft som barnen behöver lära sig, eftersom våra läroplaner inte är utformade för att stödja mänskliga rättigheter.

Vi har inga advokater som står upp och gör något åt det och vi har inga rakryggade ekonomer. Istället har vi en mängd olika förslag om hur vi ska skapa en bättre värld utan någon klar uppfattning om hur systemet egentligen fungerar. Även våra så kallade aktivister borde vara föremål för ifrågasättande.

Vi har "Info wars", "Zeitgeist" och "Venus Project". Om vi verkligen vågar se igenom allt detta, handlar det bara om en enkel sak: kognitiv desinformation som ser till att deltagaren inte förstår problemets strukturella design. Lösningarna är inte trovärdiga eller mätbara. Men när en lösning presenteras som verkligen är trovärdig och mätbar, är de som har varit fångade i propagandan för denna kognitiva desinformation – märkligt nog – oförmögna att verkligen förstå orsakerna bakom denna, eftersom de på sätt och vis är hjärntvättade.

Propagandan i media och alla de system som nu förvaltar ideologierna i människors sinnen, styr avsiktligt människan mot idén om ”valfrihet” och att du måste ha en ”egen åsikt”. Åsikter är aldrig fakta – studera fakta och tillåt aldrig dig själv att någonsin bilda en åsikt, för en åsikt är aldrig riktig; de är illusioner – men fakta är verkliga.

Vi befinner oss för närvarande i en mycket underlig form av kapitalistisk demokrati, där vi inte har majoritetsstyre, utan snarare minoritetsstyre. Och detta sker genom propaganda, där själva forskningen, de faktiska överväganden och det sunda förnuft som krävs för att hantera ett land och se till att medborgarna är väl omhändertagna, medvetet missriktas. Det är till exempel därför medierna bör tillhöra medborgarna, eftersom media är det medium genom vilket utbildning av medborgarna i ett land sker, för att säkerställa att de agerar på ett ansvarsfullt sätt. Till exempel, att rösta för minoritetsrättigheter som kommer att orsaka svält och fattigdom löser inte problemet. Man bör rösta för mänskliga rättigheter som ser till att resurser fördelas rättvist, så att alla människor får ett anständigt liv.

Vi måste verkligen ifrågasätta kvaliteten på vårt ledarskap, våra akademiker, forskare, medier och ekonomer – de tycks alla medvetet skapa en värld av fattigdom. De identifierar "autonoma krafter" som bestämmer priserna. Det är detta som skapar en brist på förståelse och majoriteten av befolkningen fortsätter därför att vara blinda för vad som verkligen pågår. Verkligheten är att endast ett fåtal skapar och skyddas av pengar, medan majoriteten förlorat sig själva i sina försök att förstå ekonomiska teorier som saknar praktisk anknytning och konkret sunt förnuft.

Inom systemet för en Garanterad Livsinkomst föreslår vi att ordet högförräderi ses i sin sanna betydelse. En handling som undergräver välfärden för medborgarna, vilket skadar människor i allmänhet, skapar finansiell oro, och gör att ekonomin inte är ett balanserat och effektivt stöd för folket, enbart i syfte att göra vinst = detta är i sanning högförräderi, och måste behandlas som sådant.

Detta är en översättning. Equal Life Foundation utvecklar livsinkomstkonceptet, och originalartikel kan du hitta här.

Garanterad Livsinkomst och Undervisning

Vad det gäller utbildning får konstateras att detta är ett av de mer svårlösta problemen. Hittills har världens utbildningssystem endast utgjort en kostnad i ekonomin, och har inte producerat någonting av värde. Ett av de senaste exemplen är det sydafrikanska utbildningssystemet som under de senaste 10 till 15 åren har utgjort 20 % av statsbudgeten, men på universitetsnivå är antalet som går ut med godkända betyg endast 15 % – vilket innebär att otroliga mängder resurser kastas i sjön.

Utbildning, och framförallt läraryrket, är också ett av de jobben som anses vara enkla, där det inte finns några direkta riktlinjer eller miniminormer; detta trots att var och ens utbildning uppenbarligen är själva fundamentet för ett effektivt samhälle – och tydligen anses det vara helt i sin ordning att inte kontrollera utbildningars effektivitet, utan att istället förvänta sig att de ska vara funktionella och effektiva.

För närvarande är sannolikheten stor att människor väljer läraryrket endast för att det erbjuder ett mindre slitsamt arbete – ett arbete där det inte finns några betungande ansvar, och detta är ett stort problem. Därför föreslås att läraryrket inom det Garanterade Livsinkomstsystemet ska tillhöra kategorin av arbeten som människor söker sig till för att de ser det som sin livsuppgift. Detta betyder att läraryrket bör vara öppet för de som har gjort, och klarat av allt de som de ville göra i livet; de är alltså fulländade, och känner ett kall att utbilda framtidens ynglingar. De närmar sig således läraryrket, inte för pengarnas skull, utan för tillfredsställelsen yrket ger dem, och eftersom de har förberett sig själva att vara det bästa som de kan bli.

Vi föreslår att lärare ska vara de bästa individerna från vårt samhälle, levande exempel som kan dela med sig till yngre generationer, hur man effektivt går genom livet, med tillräckliga färdigheter, och förståelse för hur världen fungerar, och att de samtidigt står som ett exempel på vad det innebär att vara en ansvarsfull och betydande person i samhället. Därför bör det inte vara pengar som driver läraryrket framåt, och eftersom den Garanterade Livsinkomsten i vårt förslag är tillräcklig för att möjliggöra ett ordentligt och hyggligt liv, bör en lärare aldrig erhålla mer pengar än de som ges genom livsinkomsten. Detta kräver att man ändrar sitt synsätt på utbildning, och även undersöker de orsaker som gjort att vårt utbildningssystem för närvarande ter sig som ett fullständigt misslyckande.

Vad som också måste betonas är vikten av familjens medverkan i den grundläggande utbildningen av ett barn – eftersom utbildning börjar i hemmet. Verktygen och teknologin för detta bör vara tillgängligt i varenda hem, och varje förälder bör vara utbildad och stöttad att förstå hur barnet kan ges en effektiv utbildning. När barnet sålunda börjar skolan bör den grundläggande utbildningen redan vara på plats, och barnet kan därefter fortsätta sin utbildning utifrån en teknologisk läroplan, som bygger på en korrekt förståelse om hur sinnet fungerar – och att läroplanen är utformad på ett sådant sätt att den främjar skapandet av relationer, och förhållanden som leder till ett samhälle som är bäst för alla. På detta sätt kan vi förverkliga en intellektuell utveckling av människan, så att detta i sin tur bidrar till nya upptäckter, som innebär en mer effektiv och harmonisk samvaro mellan människa och människa, samt människa, djur och natur.

Om det går att hitta en metod som utgör ett effektivt administrations- och kontrollmedel för att försäkra att lärare producerar barn som är effektiva medborgare – t.ex. ett krav att lärares prestationsförmåga ska utvärderas och möta vissa fastställda effektivitetskriterier – då man kan se över denna punkt och eventuellt betala lärarna minst minimilönen. Emellertid, baserat på de resultat som utbildningssystemet hittills åstadkommit, går det att se att situationen inte har förbättrats överhuvudtaget. Istället har utvecklingen gått bakåt, och ingen lösning har tillkännagivits för att lösa problemen. Att försöka motivera lärare med pengar, när samhällets framtid är beroende av deras effektivitet, betyder att ett sådant incitament endast är kontraproduktivt.

Utbildning kommer vara en språngbräda för att skapa ett samhälle som drivs av en genuin önskan att hjälpa andra att vara självförsörjande och självständiga individer; istället för att såsom i dagens läge, individer är drivna av tävlingslystnad för att skapa så mycket personlig rikedom som möjligt. En effektiv utbildning kommer således medföra att vi äntligen kan etablera effektiva livsideal, som i sin tur kommer att utgöra en nödvändig struktur som funktionaliteten av en ansvarsfull samexistens kommer bygga på.

Detta är en översättning. Equal Life Foundation utvecklar livsinkomstkonceptet, och originalartikel kan du hitta här.